En serie tillfälligheter?

Trots höstens massmediala kampanj mot Sverigedemokraterna så har de istället ha gått stärkta ur krisen. I det som tycks vara en ursinnig kakafoni så verkar det vid närmare granskning finnas ett mönster. Vänstern har alltid varit mer eller mindre hysterisk när det gäller SD och där har inget förändrats, det intressanta är förändringen hos borgerlig media.

Sedan valet har SD sakta växt i opinionsmätningarna. Utöver att skälla på SD och dess väljare så har etablissemangspartierna och deras vakthundar haft som återkommande ritual att skuldbelägga varandra för SD:s växande stöd.

När Alliansen närmast slentrianmässigt anklagat Socialdemokraterna för att förse SD med nya väljare, vilket för den moderata härskarklicken i Stockholm är synonymt med outbildade arga unga svenska män från landsbygden, så gick larmet när Timbro den 27 oktober publicerade en debattartikel i DN om att 2,7% av moderaternas väljare bytt till SD sedan valet 2010.

Drygt två veckor senare, den 15 november gick startskottet för den borgliga kampanjen mot SD när Expressen med krigsrubriker slog upp den två och ett halvt år gamla filmsekvensen på Erik Almqvist et al.

Även om hela etablissemangsmedia från den marknadsliberala till den öppet kommunistiska deltog med liv och lust så är det uppenbart att det var borgerlig media som höll i taktpinnen den här gången.

SvD som tidigare under året närmast undvikit SD i sin rapportering har under senhösten stort sett dagligen angripit SD på olika sätt. Den nya kulturchefen Martin Jönsson som av tidigare medarbetare anklagas för att vara instrumental i SvD Kulturs förfall har ägnat sig åt närmast rabiata utfall och ett av hans skrivhjon snålade inte med superlativen när hon intervjuade Soran Ismail.

Moderata Norrbottens-Kuriren startade kampanjen Ett Norrbotten för alla, minus dem med avvikande åsikt förstås.

Dagens Industri drog sitt strå till stacken med att upprepa sedvanliga klyschor om att SD-väljarna är tandlösa analfabeter och GP gnisslar tänder över den olydiga väljarkåren.

Samtidigt som man demoniserar SD så försöker framför allt moderaterna vinna tillbaka tveksamma väljare med utspel om hårdare tag mot brottslighet, förbud för tiggeri och liknande.

Till att börja med kan man undra om förslagen alls ska tas på allvar då Alliansens politik idag verkar begränsa sig till att sälja ut så mycket som möjligt av vårt självbestämmande till EU och så mycket som möjligt av landets tillgångar och välfärdssystem till makthavarnas vänner och bekanta i näringslivet. Dessutom är problemen som Alliansen nu försöker visa handlingskraft kring ett direkt resultat av deras egen politik med öppna gränser.

Fler utspel är nog att vänta, kanske petar man Telia-Soneras chef för mutorna till Uzbekistan eller föreslår marginellt ändrade straffsatser kring brott som allmänheten ogillar särskilt mycket. I slutänden handlar det dock bara om att säkra maktinnehavet, inte ansvarsfullt styre.

Det är svårt att frigöra sig från intrycket att budkavlen gick runt i den relativt snäva (och inavlade) kretsen av borgerliga makthavare efter Timbros artikel. Det är ju framför allt ett starkt SD som gör en tredje mandatperiod vid makten stort sett omöjlig. Att deras kampanj än så länge varit kontraproduktiv ändrar inget kring deras avsikter.

Allra underdånigast,
K