fredag 6 maj 2011

Den totalitära toleransen

Regeringen ska inleda en kampanj mot Sverigedemokraterna, även om de torftigt försöker maskera den med klyschor om "intolerans" och "främlingsfientlighet".

Det här är typiskt för den typ av pluralism som bara accepterar en åsikt i det offentliga samtalet. Det sammanfaller också med regeringens (= moderaterna) strategiska intresse av att försöka eliminera Sverigedemokraterna som dem de tydligen ser som det största hotet mot sitt maktinnehav.

Regeringens utspel innehåller en rad osmakligheter. Till att börja med att man använder allmänna medel och samhällets resurser för att bekämpa ett demokratiskt parti. I detta har de samma mentalitet som kommunisterna och extremisterna i Miljöpartiet.

Det andra är att man använder de problem man själv skapar som argument för att sina åtgärder. Att antisemitismen ökar är ett direkt resultat av massinvandringen från Nordafrika och Mellanöstern och inte nämnvärt ändrade attityder hos den svenska ursprungsbefolkningen. Nu lastas SD för något de själva varnat för.

Som de röda regeringarna före dem inser även Alliansen vikten av att indoktrinera de unga för att försäkra sig om nya väljare:

"[...] Erik Ullenhag, som redan nu pekar ut skolan som en ”central arena”.

– Vid sidan av kunskapsuppdraget är ju en av huvuduppgifterna för skolan att bidra till demokratiska värderingar, och idén om mänskliga rättigheter." [...]

Är inte en demokratiskt värdering att det är folket som styr, och att folkets val ska respekteras? Innefattar inte mänskliga rättigheter rätten att ha andra åsikter än regeringen och dessutom rätten att yttra dem efter behag?

Ö-viks Allehanda

2 kommentarer:

  1. Instämmer. Nu börjar det verkligen osa Politisk propaganda - typ öststatsmodell. En varning till svenska folket är befogad - se över om inte en emigration kan vara möjlig.

    SvaraRadera
  2. Visst kan man leka med tanken på emigration, men var ska man ta vägen? Storbritannien är bankrutt och fäste för militanta islamister, Frankrike blir allt mer enklaviserat allt eftersom kolonisationen tilltar. Sydeuropa är stort sett statsbankrutt och dessutom första anhalt i de folkvandringar som pågår. USA är i många avseenden ett varnande exempel när man talar om mångkultur med rasmotsättningar och dessutom med gigantiska problem med sina statsfinanser.

    Så vad återstår? Ja om man inte vill bo på Svalbard eller flytta till Östeuropa så finns kanske Finland. Det finns hopp för Danmark och Tyskland, men om det räcker för att vända förfallet återstår att se.

    Kampen står här och nu mitt ibland oss. Det finns ingenstans att fly till.

    SvaraRadera