Det gamla vanliga

Snapphanen uppmärksammar att Mona Thwany skrivit ett brev till den rumänska delen av sin släkt som hon kom på kant med efter hennes makes självmordsbombning i december.

Brevet känns rätt typiskt för de här sammanhangen. Det är en lång uppräkning av hur elak, oförstående och misstänksam omvärlden varit mot henne sedan makens terrordåd och en generell klagosång över hur missförstådda muslimer och Islam är.

Avståndstagandet mot hennes makes jihadism avhandlas kort medan desto mer utrymme ges åt hennes eget insinuerade martyrskap inför en fientlig omvärld. Med tanke på vad som följde tiden efter terrordådet där Thwanys roll är minst sagt suspekt så framstår inte hennes avståndstagande som särskilt uppriktigt.

Självömkan, bortförklaringar och anklagelser inrullat i en matta av pladder.

Det kommer förstås gå hem i journalistkretsar där man gärna gör förbrytare till offer och kombinerar exotism med oikofobi på sämsta sätt. Frågan är bara vilken redaktion som hinner först med "scopet" att det är Mona Thwany som är offret? Kanske kan de rent av göra en serie av det med pratbubblor och tydlig mimik tydliga gester under niqaben?