måndag 31 januari 2011

Mycket skrik för lite ull

Regeringen har svårt att släppa att den fick en smäll på fingrarna av oppositionen rörande anslaget till regeringskansliet. Finansminister Borg och ordföranden i Stureplansutskottet Finansutskottet Anna Kinberg Batra tar i från tårna när de ska beskriva hur förödande nedskärningen blir.

Budgeten är fortfarande cirka 350 miljoner högre än 2008, så man undrar varför det utlöst en sådan undergångsstämning i moderata kretsar? De andra allianspartierna har varit märkligt frånvarande i den här debatten, så tydligen är det något som ligger moderattoppen varmt om hjärtat.

Vissa av skälen som anförs för att motivera högre anslag är dessutom ihåliga.

"Anslaget för 2011 uppgår till drygt 6,2 miljarder, en ökning med cirka 750 miljoner kronor sedan 2006. Den största delen av ökningen beror på att regeringskansliet, liksom övriga myndigheter och arbetsplatser, genom pris- och löneomräkning kompenseras för den allmänna kostnadsutvecklingen."

Det motsvarar en ökning på 12,1 procent när inflationen på riksnivå under samma period var 8,3 procent (källa). Man har således kompenserat sig mer än väl i förhållande till den allmänna kostnadsutvecklingen.

"Utrikesförvaltningens kostnader har ökat, när nya ambassader inrättats, till exempel de i Bagdad och Kabul, som kräver högre säkerhet, samt till följd av en förstärkt biståndsadministration och ökade migrationsvolymer."

Att vi har etablerat ambassader i Irak och Afghanistan samt tagit emot enorma migrantskaror därifrån är en direkt konsekvens av regeringens egen politik och knappast något som de kan lasta andra för.

Man kan avslutningsvis inte frigöra sig från misstanken om att det här handlar om sårad stolthet snarare än krassa ekonomiska överväganden. Kanske försöker de också yla så högt de kan i preventivt syfte för att skrämma oppositionen inför framtida omröstningar?

söndag 30 januari 2011

Kokboken som prisma för vår samtidshistoria

Ibland dyker en av de där sällsynta artiklarna upp som är ett litet konstverk i sig. Sara Danius artikel i DN om hur Bonniers kokbok förändrats från 1960 till 2010 lyckas vara både intressant, mycket välskriven och en syrlig betraktelse om hur det svenska samhället förändrats.

Hon skriver förvisso bara om hur man hanterat recept i en kokbok, men det är inte särskilt svårt att applicera de observationerna på ett bredare spektrum av företeelser i samhället.

Tiden sätter kniven i den goda modern

lördag 29 januari 2011

Hur stoppa ETA i Sverige?

Lars Vilks har blivit mordhotad igen av islamister. Men som det frekvent har framhållits på vissa håll så utgör den islamistiska terrorismen bara 0,34% (6 st) av det totala antalet rapporterade terrordåd 2006-2009. Istället dominerar separatistisk terror enligt Europols rapport.

Om vi för stunden glömmer...
* att statistiken i rapporten inte är komplett och därmed missvisande då Storbritannien saknas.
* att man fokuserar på antal dåd och inte deras gravhet, vilket är att likställa en sprängd telefonstolpe på Korsika med blodbaden i London och Madrid.
* att den islamistiska terrorn har haft en uppåtgående trend världen över de senaste 25 åren.
* att Europol det relativt låga antalet till trots identifierar islamistisk terror som det största hotet.

...så stämmer det att den separatistiska terrorn klart dominerar.

Så hur ska vi få stopp på den baskiska terrorn, den korsikanska separatismen och de irländska militanta grupperingarna i Sverige? För det måste väl vara relevant för den uppkomna situationen här när så många lägger så mycket energi på att framhäva att separatistisk terror är ett mycket större problem än den islamistiska? Mig veterligen har varken ETA eller IRA hotat Vilks, det har däremot al-Shabab gjort, men de andra kanske finns där i bakgrunden som terrorns kamratstödjare?

För om man tar bort de terrortyper och militanta grupperingar ur statistiken som inte är verksamma här så återstår islamisterna som de mest urskiljningslösa och systemhotande av terrorgrupper i vårt land. Detta utan att förringa extremvänstern eller nynazistiska grupperingar, men de spelar inte riktigt i samma division som al-Qaida 'n friends.

Men eftersom vänstern uppenbarligen tycker att separatistisk terror är viktig att lyfta fram nu när vi haft ett antal islamistiska komplotter och terrordåd så ser jag fram mot att de begär en särskild riksdagsdebatt om just den. Jag kommer att sitta som klistrad framför TV:n för att få ta del av deras bevisföring. Jag kanske rent av micrar en påse popcorn till.

DN, DN,
GP, GP, SvD

Hyckel när Björn Söder utmålas som en bandit

Sverigedemokraternas gruppledare Björn Söder har blivit av med körkortet för att ha kört för fort utanför en skola (54 km/h på 30-sträcka).

"Fram till och med den 6 januari var det alltså en 50-väg, men från och med den 7 januari gäller hastigheten 30 km/h. Som nyinflyttad i Kristianstad missade jag helt enkelt skylten och höll alltså 54 km/h, skriver han i ett mejl till SvD.
Polisen stannade honom och tog körkortet. Nu väntar även böter.
– Det är viktigt att påpeka att hastighetsbegränsningar är viktiga att hålla och respektera. Att jag missade skylten beklagar jag och får nu ta mitt straff genom indraget körkort samt böter, skriver Björn Söder." ur SvD

Det låter inte direkt som en politiker som försöker slingra sig undan. Han har gjort fel, han står får det och får ta konsekvenserna. Det hindrar givetvis inte en uppskruvad skadeglädje bland SD:s motståndare på nätet.

"Tokmoderaten" menar att Björn Söder borde "utvisas" till Höganäs med anspelning på SD:s krav att kriminella invandrare ska utvisas. I övrigt skjuter Tokmoderaten vilt omkring sig: 

"Björn Söder bör tvingas att återflytta till sina gamla hemtrakter snarast möjligt, i det gär fallet finns inga trängande skäl till varför Björn Söder skall få stanna kvar i sin trygga tillvaro - en trygg tillvaro som faktiskt blir mer otrygg om man låter fartdåren Söder fortsätta utmana rättssamhället med sin mördarmaskin till bil."

Problemet för dem som stöder etablissemangspartier, i det här fallet moderaterna, är att de alltid kastar sten i glashus när de ska kritisera andra.

Färskt på näthinnan har vi Bildt och Billström som slingrat sig likt såpade ålar för att slippa konfrontera vad de sa till amerikanske ambassadören i Bagdad 2007.

Moderaterna har ett antal ministrar som avslöjats med eller misstänkts för diverse oegentligheter (se längst ner) och avgått. Inom moderaterna återfinns också ett förhållandevis stort antal lokala politiker som de senaste åren dömts från för allt från stöld och misshandel till barnpornografibrott.

Sist men inte minst har vi Carl Bildt som suttit i styrelsen för Lundin Petroleum under en period när de gjorde  affärer i Sudan med den förmodligen värsta massmördaregimen sedan röda khmererna. Att ha en utrikesminister som figurerar i en utredning för folkrättsbrott borde stämma till eftertanke även hos den mest inbilske på den moderata punschverandan.

Man kan säga att Björn Söders verkliga misstag var att han inte betedde sig som andra riksdagsledamöter och åkte taxi på det allmännas bekostnad. Personligen hoppas jag att de aldrig kommer bete sig som de andra riksdagsledamöterna.


Moderata ministrar med fingrarna i syltburken

Maria Sigrid Astrid Borelius, handelsminister 6-14 oktober 2006.  Svart arbetskraft i hemmet, ej betalat TV-licens, skrivit över sommarhuset på företag på Jersey.

Marie Cecilia Stegö Chilò, kulturminister 6-16 oktober 2006. Svart arbetskraft i hemmet, aldrig betalat TV-licens av ideologiska skäl.

Ewa Ulrica Schenström, statssekreterare 2006-2007. Berusad under tjänstetid och fångad på bild när hon hånglade med TV4:s politiske reporter Anders Philblad på en restaurang.

Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister 2006-2010. Avgick i samband med anklagelser om sexköp av prostituerad kvinna.

Ewa Helena Björling, handelsminister 2007 - ?  Fortkörning, svartbygge, svart arbetskraft i hemmet och vid svartbygget samt miljöbrott.   


Tillägg: Två andra prominenta moderater som fått rubriker är Per Bill (fylleri/mt för våldsamt motstånd) och Anders Björck (fylleri, tjafsat med polisen).

YA, KB, SVT, Ekot, HD

fredag 28 januari 2011

Vad är det för fel på svensk film?

För en tid sedan nappade jag på ett erbjudande att bredda mitt kanalutbud. Jag var mest ute efter dokumentärkanalerna men i paketet ingick även SF-kanalen.

När jag läste Mårten Blomkvists syrliga recension av den svenska actionfilmen "Gränsen" vilken han beskriver som "'Rambo' möter adventskalendern" så  blev jag påmind om vilken märklig företeelse svensk film är.

Jag har aldrig hyst någon större beundran för svensk film. Jag har uppfattat den som småborgerlig, självupptagen och med några få undantag talanglös. Dess fundament tycks vara skildringar av medelklassäktenskap i förfall, polisfilmer som är bonniga karikatyrer i jämförelse med sina brittiska och amerikanska motsvarigheter och komedier som är så usla att de borde klassas som brott mot mänskligheten.

Ska man lyfta fram något positivt så är det att man under en period lyckades att göra hygglig barnfilm, men det berodde i stor utsträckning på att man hade Astrid Lindgrens böcker att utgå från.

När jag fick SF-kanalen tänkte jag att jag ska ge svensk film chansen igen. Det kan ju vara bra att ompröva sina förutfattade meningar då och då.

Efter att ha lidit mig igenom ett antal svenska filmer så är jag nu mer förhärdad än någonsin i mitt förakt gentemot den delen av kultursektorn. Dessutom har några till fallit av sina piedestaler så som Roy Andersson och Hasse Alfredsson vilka jag i min enfald trodde var bra för att alla sa det. Collin Nutley har jag skrivit om tidigare.

En prisgala var tionde år skulle kunna räcka, mest för att avtacka de som gått i pension eller säga något snällt om de som dött. I övrigt vill jag ha mina skattepengar tillbaka.*

* Ja, jag vet att Gränsen inte fick något filmstöd, det är de som fick jag syftar på.

Rörande filmen Gränsen ska det i rättvisans namn påpekas att den fick något bättre betyg av GP och SvD.

torsdag 27 januari 2011

Demokratins oundvikliga seger?

Här och där i media ägnar man sig åt önsketänkande rörande vad som ska följa efter oroligheterna som spritt sig över delar av Nordafrika. Man förutspår hur de vittrande diktaturerna i arabvärlden ska kollapsa och demokrati införas.

Det är inte omöjligt att de första sker men man ska nog inte göra sig så stora förhoppningar om det andra.

Det är inte så att jag hoppas att de får fel, en demokratisering vore alla fall i teorin högst önskvärd. Problemet är att det egentligen inte finns särskilt mycket som talar för att de kommer att ske, eller att det fungerar om det händer.

Det här är en del av världen utan demokratiskt tradition. Det är en region präglad av starka ekonomiska, sociala, etniska och religiösa motsättningar. Deras moderna historia är en studie i statskupper, krig, korruption och kaos. De stabila perioderna har infunnit sig när despoter varit starka nog att kväsa allt motstånd. Förr eller senare har diktaturens vanstyre, klientelism och allmänna förhatlighet gjort att den störtats. Sedan har cykeln börjat om.

När folket störtade Shahen i Iran 1979 så var det initialt en koalition av liberaler, socialister och islamister som drev på. Efter det utmanövrerade islamisterna raskt sina rivaler och resten är historia.

Den opposition som finns mot diktaturerna i Nordafrika och Mellanöstern är oftast islamistisk, inte västerländskt liberal. Det muslimska brödraskapet har ett förhållandevis starkt stöd i bland annat Egypten, betydligt mer våldsamma grupperingar ligger i startgroparna på andra ställen.

Om det sker ett skifte i MENA-regionen från militärstödda autokratier till islamska teokratier (eventuellt via demokratiska val på vägen) så riskerar det förra årtiondets konfrontation mellan Islam och Västvärlden att te sig som lugnet före stormen.

Men visst ska vi hoppas på demokrati, pluralism, fred, välstånd och Star Trek für alle. Ungefär på samma sätt som man kan hoppas på att vinna på Lotto. Under tiden kan det vara en bra idé att skissa lite löst på plan B...

DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN
GP, GP, GP, GP
SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
Dagen , HD, Allehanda, AB, Exp, SR, SVT

Maktens prioriteringar

Jag hade egentligen tänkt skriva om dagens riksdagsdebatt kring islamism och dess eftermäle men efter att ha läst Oskoreis analys hänvisar jag istället direkt till den.

En av de saker Oskorei nämner är hur (v) och (mp) bagatelliserar homofobin i förorterna för att fortsatt oproblematiskt kunna hylla mångkulturen. Jag har tidigare skrivit om att vår nomenklatura snart kommer att tvingas välja vilka av sina klientgrupper man vill behålla eftersom de inte fungerar tillsammans.

Trots allt sitt snack om HBT-frågor så vet både (v) och (mp) att framtidens väljare knappast finns i HBT-rörelsen. De finns i den snabbt växande muslimska befolkningen med hög invandring och hög nativitet.

Sist vill jag bara i korthet kommentera debattartikeln skriven av tre chefer på Utbildningsradion. UR har länge varit en varböld av vänsterextremism och politiskt korrekthet även jämfört med övriga SVT, vilket säger en del. Den här artikeln förstärker det intrycket.

I korthet går artikel ut på att man är upprörd över att man kritiseras på nätet. Upprörd är en underdrift,  maktens megafoner har reagerat med hysteri över att bli ifrågasatta. Artikeln är otäck för den blottlägger än en gång den totalitära syn på meningsmotståndare som dessa makthavare har.

Det räcker med att de ska bli motsagda i vilket obskyrt sammanhang som helst för att det ömsom ska utlösa raseri, ömsom hulkande självömkan. Att man jämställer islamistiska självmordsbombningar med rasistiska plumpheter på oredovisade hemsidor på nätet vittnar om vilken världsbild (och självbild) de har.

De exempel på rasism man har saxat här och där på nätet är förstås helt ointressanta i det stora hela eftersom man kan hitta vilka åsikter som helst på nätet. De fungerar bara som ett alibi för slutklämmen i artikeln:

"Sverige har en ny grundlag från årsskiftet med stärkta skrivningar mot diskriminering och förtryck av människor på grund av etnisk bakgrund eller sexuell läggning. Dessa skärpningarna behövs. Varken politiker eller journalister ska låta skrämma sig till tystnad."

Man hymlar inte med vad man vill; leta rätt på dem som är emot oss och straffa dem. Åt helvete med åsikts- och yttrandefrihet, ingenting får hindra Projektet. Allt motstånd måste krossas.

De vet att de aldrig kan vinna debatten så därför vill de tysta den. UR är ett bra exempel på hur kulturmarxistisk infiltration av samhällsfunktioner fungerar och vad den leder till.

DN, AB

onsdag 26 januari 2011

Den ohälsosamma ateismen

På SvD Brännpunkt finns idag en debattartikel om hur forskning visar att människor med och tro mår bättre fysiskt och psykiskt än ateister.

Det är egentligen inte så konstigt, människan är i grund och botten en religiös varelse. Oavsett vilken tidsperiod, världsdel eller civilisation man studerar så återfinns alltid religionen där som en röd tråd i den mänskliga gärningen. Vissa perioder och kulturer var mer profana än andra, men religiositeten fanns alltid där.

Det betyder inte att man kan likställa all religion, eller att alla religioner är lika goda. Precis som med ideologier finns det en skala från det helande till det förstörande och hatiska. Min poäng är att människan har ett starkt behov av det andliga.

I det ljuset är den våg av ateism som svept över Västvärlden det senaste seklet en intressant historisk anomali. Jag överlåter åt mer kunniga att analysera varför, men man kan konstatera att marxismen och kapitalismen gjorde gemensam sak mot allt sakralt som stod i vägen för deras materialism. De gjorde ett mycket effektivt jobb, i synnerhet i Sverige.

Kanske är det därför som svenska ateister ofta reagerar med ett sådant ursinne när religiositet kommer på tal? Man har redan korat sig till segrare i den existentiella dragkampen och ändå dyker människor med Tro upp gång på gång. I kommentarsfältet till debattartikeln i SvD upprepas samma mönster som alltid i de här sammanhangen; ateisterna blir rasande när något som strider mot deras världsbild torgförs.

Allt för ofta beter man sig på samma sätt som man anklagar de religiösa för att göra. Man är dogmatisk, intolerant och oemottaglig för argument. Man kastar ur sig begrepp som förnuft, upplysning och rationalitet som om de vore magiska amuletter man kan skrämma bort sina motståndare med.

Man gör vetenskapen till sin religion som om den skulle rymma färre motsägelser, maktmissbruk och förbrytelser än organiserad religion. Oppenheimers atombomb? Habers Cyklon-B? Rashygien och tvångssterilieringar? Neurosedyn? Allt detta var resultatet av vetenskap som ansågs vara av yppersta klass när det begav sig.

Vill man hoppa till vår tid kan global uppvärmning, genusteori, mångkultur och genmanipulering nämnas. Alla dessa är uppburna vetenskaper vilka erhåller enorma resurser då de anses ge nyckeln till den ljusnande framtid vi lovats av Makten.  

Då förlitar jag mig hellre på Gud.

Vetenskapen har fört mycket gott med sig, men den ska inte sättas på piedestal mer än något annat skapat av människohand.

Lite mer ödmjukhet från ateister såsom Humanisterna skulle inte bara vara klädsamt, de skulle kanske också må bättre av det?

måndag 24 januari 2011

TT förnekar sig inte

Ikväll möttes biskop Eva Brunne och Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i en diskussion i Engelbrektskyrkan i Stockholm. TT rapporterade och det råder inget större tvivel om var de själva har sina sympatier.

Med en ingress som lyder "På måndagskvällen lyckades sverigedemokraten Jimmie Åkesson tygla sina känslor i kyrkan och föra ett samtal med biskop Eva Brunne" anslår man tonen för artikeln och sedan rullar det på. 

Man beskriver händelsen i oktober som att Sverigedemokraterna hade känt sig attackerade för att biskopen i allmänna ordalag talat om rasism. Nu var ju biskopens tal ett ganska tydligt angrepp på SD och inget annat, men det är ingen idé att förvänta sig sådan uppriktighet från etablissemangsmedia.

Avslutningen är nästan värd att använda som undervisningsmaterial när man vill ge exempel på vinklad nyhetsrapportering:

"Som avslutning vände sig Brunne mot Åkesson och bad honom att inte måla in sig 'i ett hörn'. Hon sade också, vänd till åhörarna:
– Jag hoppas att alla fortsätter vara nyfikna, nyfikna på dem vi inte känner så väl.
När sista ordet fallit i kyrkan möttes deltagarna i samtalet av en applåd från publiken. Jimmie Åkesson fördes ut bakvägen av sina livvakter."

Läsaren ska förstå att biskopen är tolerant och nobel medan den hemske Åkesson flyr bakvägen i skydd av sina livvakter. Det är som hämtat från en söndagsmatiné. Om något saknades var det att Åkesson skulle haft lapp för ögat, krokprotes istället för hand och morrat något om att han ska hämnas i uppföljaren.

Undertecknad blir numera mer road av än upprörd över sådana här artiklar, men det är fortfarande usel journalistik. 

SvD, DN, GP, Dagen

Självmord? Kulturellt missförstånd? SD:s fel?

Ännu en självmordsbombning, den här gången på Moskvas internationella flygplats Domodedovo. I skrivande stund rapporteras 30 döda och 120 skadade. Vi får se vad slutnotan hamnar på. Ännu en meningslös, fruktansvärd tragedi där oskyldiga människor offras. 

Vad har vi att vänta den närmaste tiden? Nu syftar jag inte på terrordådet utan reaktionerna i etablissemangsmedia här hemma.

Man kan anta att det just nu sitter ett antal journalister på redaktioner landet runt och hoppas innerligt att terroristerna ska vara kristna, hinduer, buddister, shintoister, ryska nationalister, asadyrkare, amish eller någon som blivit utröstad ur Let's Dance. Vad som helst men inte muslimer.

Men vi vet vad svaret kommer bli. Man behöver inte kunna ett skvatt om salafism, wahabism eller ens Islam i sin vidaste bemärkelse för att komma till den slutsatsen. Det räcker med att ha ett hum om statistiken för självmordsbombningar de senaste 25 åren så är kandidaten given.

Skulle man fördela den statistiken i staplar för olika religioner, filosofier och ideologier så skulle det se ut som ett småstugeområde med en skyskrapa i mitten.

Så vad ska man hitta på den här gången för att trivialisera tragedin? Ett självmord som blev lite mer omfattande än det i Stockholm? Jan Guillou kanske kommer att upprepa sin anklagelse att det är den ryska säkerhetstjänsten som ligger bakom det här terrordådet också? Enligt Guillou spränger ryska säkerhetstjänsten sina egna medborgare i luften då och då för att ge islamisterna i Kaukasus dåligt rykte. Som om de skulle behöva hjälp med det (minns Beslan)...

Mattias Gardell kommer rasa mot alla islamofober. Igen.

Britta Svensson på Expressen drar en ny dumdryg parallell mellan fotbollshuliganer och jihadister och uppmanar oss att vara lydiga dhimmis så kanske de skonar oss.

Ett antal kulturjournalister kommer tycka det är ryssarnas eget fel och det finns alltid någon idiot som ska skylla på Sverigedemokraterna.

Ett antal imamer och andra muslimska potentater kommer att gråta ut i media över att muslimerna får dåligt rykte. Helena Benaouda kommer att bedyra i TV4 att hon inte hade en aaaaaaning om att kusin X eller svärson Y var inblandad och Leif Karlsson/Abd al Haqq Kielan kommer att se tröttare ut än vanligt när han ska förklara exakt hur Islam är fredens religion.

Magnus Ranstorp kommer att analysera vad som faktiskt har hänt och bli anklagad för att vara islamofob. Igen.

Regeringen kommer att öka anslagen till muslimska organisationer och gratulera sig själva till en stor seger i kampen mot "intoleransen".

Om två år kommer Wikileaks dra ner byxorna på regeringen när de visar sig att de kände till attentatet i förväg men valde att gömma sig i Rosenbads källare istället för att varna ryssarna.

Kom gärna med fler förslag i kommentarsfältet...

P.S. Som vanligt tar Aftonbladet och Expressen det säkra före det osäkra och tillåter inga länkande bloggar att synas vid deras artiklar när det rör Islam och terror. D.S

SvD, DN, GP, Dagen, HD, Allehanda  
DN, DN, DN, SvD, SvD, GP

Den perfekta stormen i vattenglaset

Turerna kring Billströms och Bildts diplomatbrev har fått rätt många att häpna över det ramaskri som följt. Det är egentligen inget konstigt som står i dokumentet. 

Det anmärkningsvärda är väl snarare hycklet som den borgliga regeringen ägnar sig åt, med en utrikesminister som åker till Landskrona i valrörelsen för att hetsa mot SD för att de tar upp samma problem han själv beklagat sig över på plats i Irak några år tidigare.

Många suckar och säger att avslöjandet i sig är en storm i ett vattenglas.

Visst är det en storm i ett vattenglas, men vårt kära etablissemang är väldigt bra på att storma i vattenglas. Man skulle nästan kunna säga att det är deras favoritstormande; teatraliska tjafs om uttalanden, obetalda TV-licenser eller vem som hånglar med vem på fyllan. 

När det gäller riktiga kriser som Estonia, tsunamin och bombdåden i Stockholm så är brukar de reagera med förnekelse, handfallenhet eller utstuderad likgiltighet. 

En spilld drink i baren på Titanic är ett mycket mer greppbart problem för dem än isberget föröver. De skulle inte vara vårt kära etablissemang annars. 
DN, SvD, GP, GP, AB

lördag 22 januari 2011

Lögn, förbannad lögn och Demkers statistik

SvD spinner vidare på Piff & Puffs klavertramp där de beskrivit de irakiska invandrarna som svårintegrerade, outbildade och lagda åt hedersmord.

Även i övrig media har man ryckt ut för att försvara irakiernas berikande effekt på Sverige. Fattas bara! Man gör det oftast med uppbyggliga anekdoter om enskilda personers framgångar, vilket inte säger något om helheten, men den okritiske läsaren kan lätt få intrycket att man har motbevisat påståendet i diplomatrapporten.

I SvD:s artikel har man kallat in Marie Demker för att bidra med vetenskaplig fernissa. Marie Demker är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet med en egen nisch. Hon har sedan 90-talet publicerat studier på årlig (?) basis som visar att "flyktingmotståndet" minskar (exempel) och att Sverigedemokraternas opinionsmässiga undergång är nära förestående. Det måste ha sugit att vara Marie Demker den 19 september 2010. Jag önskar att jag hade kunnat vara där för att se det.

Demkers resultat som upprepas år efter år blev synat i sömmarna redan 2002 i en debattartikel i Jyllandsposten (återgiven här). Resultatet var inte smickrande för Demkers trovärdighet.

Demker, Bjereld, Dencik med flera är vårt tids lysenkoister. Historiens dom över dem kommer att bli därefter.

Tidigare inlägg i ämnet
Blåkullavänstern på krigsstigen
Propganda förklädd till expertis

SVT

fredag 21 januari 2011

Blåkullavänstern på krigsstigen

Batikhäxor, pk-maror, kulturtroll och allehanda intellektuella irrbloss har gått väsen ur allmogefinansierad krypta för att rasa mot Bildt och Billström idag. Kvastar tankas, trollspön apteras och diverse förbannelser på temat "rasism" och "främlingsfientlighet" väses fram, inklusive den läskigaste av dem alla "Sssssssverigedeeeemokrat!".

Inte nog med att migrations- och utrikesministern sagt det förbjudna, att massinvandringen från Irak har skapat enorma problem och att irakierna är svårintegrerade, de gjorde det flera år innan SD kom in i riksdagen.

Det här är tabun man inte får bryta mot. Massinvandringen är bara positiv och berikande. Alla de som kommer är samtliga überbegåvande raketingenjörer, världsledande hjärnkirurger och känsliga poeter. Ingen av dem är kriminell.

När det inte fungerar beror det på den svenska rasismen, vardagsrasismen från svenskar och svensk strukturell rasism. Inte för att det finns något svenskt, annat än rasismen förstås.

Nu har Hans och Greta förstört allting för att de tvunget skulle lätta sina hjärtan för en tuggummituggande prins Valiant på solsemestern.

Någon gråter en skvätt, andra försöker hålla en ljusmanifestation men de svarta vaxljusen slocknar hela tiden och en kulturrelativistisk häxbryggd bränner vid. Alla är kränkta.

Medan trollpackorna och marorna tröstar sig med kopiösa mängder rödvin och några jointar så börjar deras hunsade småvättar i hemlighet planera en rymning. Lille Fjant och hans kompisar har fått nog. Man ser vartåt det barkar och ingen av dem har lust att stanna kvar och vänta på van Helsing. Sönderfallet har börjat... 

Andra har redan påpekat det, men det förtjänar att upprepas. Invandringskritikerna har haft rätt hela tiden och även i maktens korridorer vet man om det. Hur mycket oknytten än spottar och fräser så är anden ute ur flaskan och det finns inte en håv stor nog att fånga in den.

För övrigt borde alla som pratar om en KU-anmälan som om den betyder något skickas på stor sinnesundersökning.

Mitt förra inlägg i ämnet.

Version 1,1

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
DN, DN, DN, DN Skånskan
GP, GP, GP, GP, GP, Dagen
HD, AB, AB, Expressen

Digitala spottloskor

Jag börjar i fel ände när det gäller avslöjandet om Bildt och Billgrens försök att bromsa den irakiska massinvandringen till Sverige, nämligen med "Twitterstormen" som SvD rapporterar om. Man märker direkt att de varit ganska selektiva med vilka som anses storma och om vad. 

Man tar upp samma pk-megafoner som alltid, Lena Sundström, Yvonne Ruwaida samt en del andra med samma åsikter men som ingen hade en aning om att de fanns förrän de blev citerade i den aktuella artikeln. 

Jag ställer mig inte bara skeptisk till urvalet där intellektuella bromsspår som Lena Sundström och Ilona Szatmari Waldau (vänsterpartistiskt kommunalråd i Uppsala) lyfts fram. Jag ställer mig skeptiskt till att man baserar en artikel på vad som twittras.

Twitter är det offentliga samtalets motsvarighet till toalettklotter. Det är till för människor som inte klarar att skriva mer än en mening eller två åt gången och har sina själsfränder i dem som inte klarar att läsa mer. Än värre är de som tror att de rutinmässigt kan förmedla något viktigt på det viset.

Nu ska ingen tro att jag har något emot det kortfattade och kärnfulla. Tvärtom. Att vara lakonisk är en försummad konstform, i synnerhet i en tid av massivt pladder som denna. 

Det är också där min stora invändning mot twittrandet ligger. Det blir bara ytterligare en digital bullermatta utan innehåll. Det är ytterst få i Sverige som behärskar konsten är uttrycka något relevant på en eller två meningar, särskilt när det rör komplicerade frågor. Det blir i bästa fall en slogan. Ett sätt att posera utan att avkrävas en förklaring av eller ens en motivering för det man tycker. Det finns också gott om exempel på hur det blir ett verktyg för de korkade och illvilliga att mobba dem de ogillar, så som man gjort mot Marcus Birro

I ljuset av det så förstår jag att maktens megafoner har tagit Twitter till sina hjärtan. 

Läs gärna Politiskt inkorrekt och Snaphanen som tar upp avslöjandet om Bildt och Billström.

Tillägg 1: Läs även Oskoreis klarsynta och vassa bloggpost i ämnet. 

Tillägg 2: Mitt andra inlägg i ämnet, Blåkullavänstern på krigsstigen.

torsdag 20 januari 2011

Den politiskt korrekta censuren firar nya triumfer

Rabén & Sjögren drar in en nyutgåva av Åke Holmbergs barnbok "Ture Sventon i Paris". Anledningen är att ordet "neger" förekommer i den. Författarförbundet har sagt nej till att göra ingrepp i texten för att göra den mer politiskt korrekt och då drar R & S in upplagan helt och hållet.

Den här typen av toleransfascism blir allt vanligare. I det här fallet heter politruken Cecilia Nilsson och är publicistisk chef på R & S.

Man får vara tacksam att det inte är R & S som har rättigheterna till Sagan om Ringen för då skulle förmodligen även den dras in. Det är väldigt lätt att associera till orcher när man tar del av rapporteringen om hur polis och räddningstjänst bombarderas med stenar och brandbomber i Rosengård. Sånt är ju kränkande och så kan vi inte ha det. Inte stenkastningen alltså utan att associera till orcher när det gäller kulturberikning upplopp. Det passar inte in i SOFO-vänsterns världsbild och måste förbjudas.

I själva verket är det ytterst lite som passerar det politiskt korrekta nålsögat om man bara lägger manken till och det gör de ju så gärna.

Heder åt författarförbundet som har integritet nog att försvara yttrandefriheten.

De som sitter på ett exemplar av Ture Sventon i Paris kan i alla fall trösta sig med att de kommer stiga i värde framöver.

SvD, GP, Allehanda, Barometern, GD,

onsdag 19 januari 2011

Makt utan ansvar

Uppdrag Granskning har avslöjat att en pedofil dömd till rättspsykiatrisk vård fått permissioner och hjälp med att skaffa en egen lägenhet av institutionen som skulle hålla honom inlåst. Resultatet? Nya övergrepp, den här gången på en femårig flicka. För andra gången på kort tid är det rättspsyk i Sundsvall som har svängdörrar.

Jag skrev om det här för några veckor sedan i Ett system av dårar för dårar. 

"Decennier av flum och ensidigt fokus på brottslingens rättigheter har skapat ett system där man systematiskt släpper ut våldsbenägna dårar på permission långt innan de ens anses rehabiliterade. Allmänhet och brottsoffer förväntas foga sig eller hålla sig ur vägen, om de kan."

Men det små är ju chanslösa när det gäller att hålla sig undan sådana här rovdjur. Den ansvarige läkaren som möjliggjorde för pedofilen att begå nya övergrepp vill inte uttala sig. Han kan inte ens förmå sig att beklaga det inträffade eller be om ursäkt till familjen vars liv han förstört.

De beslutsfattare som släpper ut brottslingar på permission ska ha ett straffrättsligt ansvar om den dömde begår nya brott. Det skulle nog dämpa entusiasmen för att släppa ut grova brottslingar på obevakade permissioner innan man är säker på att de är rehabiliterade.

SvD, SVT Uppdrag Granskning

tisdag 18 januari 2011

Under strecket om Sharia

I SvD:s Under Strecket finns en intressant artikel om Sharia med fokus på kvinnors rättigheter, eller snarare avsaknad av dem. De hade marginellt bättre status än slavar. Det är som bekant en kvinnosyn som fortfarande i härskar många delar av den muslimska världen.

Jag ska egentligen inte föregripa artikeln om någon kommer till bloggen utan att ha läst den först. Den är värd att läsas i sin helhet.

Den är inte bara intressant att läsas för sitt innehåll utan också för att den publiceras i en av Sveriges största dagstidningar. Den som har följt debatten vet att även de mest timida men sanningsenliga analyser av Islam riskerat att brännmärkas som islamofobi. Jag tvivlar på att den alls kunnat publiceras i etablissemangsmedia för bara något år eller två sedan.

Det som däremot fick mig att nästan trilla av stolen var när jag såg vem som skrivit artikeln. Carl Rudbeck. För något decennium sedan var han borgerlighetens poster boy för kulturberikning (se klippen nedan). Nu ska jag inte älta gamla försyndelser utan istället lyfta på hatten för en artikel som är ljusår från pk-klyschorna han saluförde på den tiden.


 

måndag 17 januari 2011

Sagan om myrstacken

Version 1.12

 
Det var en gång en myrstack. Den låg i Västra Skogen, närmare bestämt i norra gläntan.  Myrorna brukade ibland knota över att den låg på kallaste platsen i skogen. I synnerhet när de varit en bit söderut och sett de andra myrsamhällena som hade det mycket varmare, fler söta bär och inte så mycket snö på vintern. Trots det var man på det hela taget ändå rätt nöjd med sin hemvist.

Man släpade sina strån till stacken, byggde om den och byggde ut den. Man pysslade med sina larver och utkämpade då och då strider med grannstackarna. Vintrarna kunde vara långa och kalla, somrarna korta och krävande för det var då allt skulle göras. Ibland tröstade man sig med en droppe soljäst bladlusblask, ibland flera. Man förlitade sig på Myrfadern, hårt arbete och vassa käkar. Släkte följde släkte och sakta men säkert växte den oansenliga stacken till en av de mest praktfulla i skogen.

Man behövde inte längre gå hungrig på vintern eller frysa. Myrorna före hade sett till att förråden var rymliga, stigarna väl upptrampade och vaktavlösningen fungerade klanderfritt.

II
 
Sedan började något förändras. Eftersom tanken på att Drottningen skulle bestämma själv ansågs förlegad enades alla om att ett Drottningråd skulle styra. Då skulle alla myror kunna vara med och påverka. I början kunde alla bli invalda i rådet men efter ett tag var det mest rådsmyrornas egna larver som tog plats när de blivit stora nog.

Det var ingen som tänkte så mycket på det, allt gick ju bra ändå. Eller ganska bra. Det började pratas om att förråden inte var så fulla längre, att det blev allt större luckor mellan vaktavlösningarna och att allt fler småmyror inte åt ordentligt. Fler myror tog Prozac. Vissa myror började bita sig själva när ingen såg. Myrfadern föll allt mer i glömska och vissa ifrågasatte om han ens fanns. En liten grupp myror som rökte mycket gräs tyckte att det inte behövdes någon vaktavlösning alls.

Man fick istället vara nöjd med att dra sina strån till stacken och sedan titta på myrboll eller Let's Myra. Vissa tittade på "Myrkanalen efter Midnatt". Någon gång per år kunde man ta ledigt och besöka en solstack vid södra skogsbrynet utan att bli ihjälbiten. Servicen kunde dock variera och passade man sig inte blev man lurad av bladlusförsäljarna. Det brukade ändå på det hela taget vara trivsamt.

III 
 
En tidig morgon gick ett sus genom skogen. Nya insekter av alla sorter kom dit. Gufsbaggar, stinkflyn, spyflugor och gräshoppor för att nämna några. Mest gräshoppor. Massor av gräshoppor faktiskt och en hel del gufsbaggar.

Drottningrådet som vid det här laget mest hängde i matförråden och helt hade tappat kollen på skötseln av stacken förklarade att det här var BRA. Det hade varit för enfaldigt med bara myror. Nu skulle man få chansen att leva mångfaldigt tillsammans med de andra insekterna.

Och myrorna tänkte att det är väl bra om Drottningrådet säger det. Varför skulle de ljuga?

Vissa myror sade att de nya insekterna inte alls passade in i deras skog, att man för länge sedan utkämpat förödande krig när gräshopporna drog in och krävde att Myrfadern skulle ersättas med Kamelspindeln. Drottningrådet sa att sådant tal var "myrism" och att man inte skulle lyssna på det.

De nya insekterna ville inte alls stå i kö eller dra sitt strå till stacken. De byggde mest bon i myrstacken och åt ur förråden. Och åt och åt och åt. De var alltid hungriga och alls särskilt tacksamma över myrornas slit och släp. Många av såg ner på myrorna som arbetade och stod i kö hela dagarna. Ville man ha något var det väl bara att ta det?

Myror som gick själva på stigarna sena kvällar försvann. Larver blev uppklådda och av med sina mobiltelefoner. Myrflickorna uppmanades att täcka sig själva med ett stort löv när de gick ut, annars fick de skylla sig själva om gräshopporna drog fel slutsatser.

Det började muttras men de flesta myror fogade sig.

IV

En dag fick man höra att myrstackar i andra delar av Västra skogen satts i brand av gräshoppor och att gufsbaggar gjort stora hål i andra och åt upp myrorna därinne. 

Drottningrådet sa att det berodde på "utanförskap" och "osynlig myrism". De andra myrstackarna fick skylla sig själva. Man tänkte INTE hjälpa dem, då kunde ju gufsbaggarna och gräshopporna bli arga.

Man försäkrade att här i norra stacken skulle allt förbli frid och fröjd. Alla tycker om Norra stacken. Det måste de, så generösa som Drottningrådet varit med arbetarmyrornas förråd. Man levde ju ändå i den bästa av skogar.  

V


Om kommentarer

Artiklar
DN: Sverige nämns allt oftare som terrormål
Allehanda 

DN: Kvinna åtalas för hot mot Vilks, GP, SVT, HD, Dagen, GD, SMP, ekuriren

söndag 16 januari 2011

Om kommentarer

De senaste dagarna har jag fått in ett troll i kommentarsfältet. Ett ryskt sådant. Tills vidare kommer jag koppla ur möjligheten att kommentera anonymt för att få bort honom. Det är synd då de flesta anonyma kommentarer är både intressanta och relevanta.

Förhoppningsvis är det här av övergående karaktär.

Siffror som inte kommer att stå sig

Den här bloggposten blev lite längre än jag tänkt. För den som inte orkar läsa hela är prognosen som följer: (m) får svårt att bibehålla sina höga siffror, bl a på grund av Reinfeldt. Det riskerar att gå åt skogen för både (c) och (kd) eftersom de helt enkelt inte behövs längre som politiska alternativ. Både (s) och (v) kan hämta upp om/när de byter partiledare, (mp) kan förlita sig på fortsatt höga siffror tack vare stöd från vänstermedia och den tilltagande islamiseringen av partiet. SD kan gå hur långt som helst bara de sköter sina kort rätt. Nyfiken? Läs resten. Annars, klicka här.

Senaste opinionsmätningen från Skop visar på ett stort övertag den borgliga alliansen, en socialdemokrati i fritt fall och att SD fortsätter att ligga väl över sitt valresultat. Frågan är dock vem som egentligen har ett bra utgångsläge inför framtiden?

De röd-gröna
Även om undertecknad inte har mycket till övers för socialdemokratin som blivit en karikatyr av vad de en gång stod för så tror jag inte att nedgången för dem kommer fortsätta länge till. De är i praktiken ledarlösa, misskrediterade och idélösa, men det kommer inte bestå.

De kommer att få en ledare. Vem som helst kommer till en början att ha bättre förutsättningar än Mona Sahlin. Nu är det inte en särskilt imponerande skara tronpretendenter som gett sig till känna hittills men själva nyhetens behag kan nog ändå hämta upp några procent. Socialdemokratin idag är dock så intellektuellt utarmad att deras glansdagar lär vara förbi, något som tydligt visas av att man envisas med att analysera omvärlden på samma sätt som man gjorde för 100 år sedan.

Även Vänsterpartiet kan nog tjäna på ett ledarbyte men frågan är om Miljöpartiet gör det lika säkert när de byter språkrör? Nu åtnjuter (mp) en massmedial uppbackning som tidigare var förbehållen (v) och (s) så de kan nog behålla sina ca 10% ett tag till. Man har ju även satsat på att locka muslimska väljare i storstadsområdena, något som gav bra utdelning i valet. Att miljörörelsen flyttat till storstan som vissa ville få det till är en sanning med modifikation. Man kan säga att det är en ny slags grön våg som de rider på nu.

De borgerliga
Att Kristdemokraterna ligger under riksdagsspärren i mätning efter mätning är inte så konstigt. De är en meningslöshet och det är något de valt själva. De är inte längre ett parti som företräder ett kristet alternativ annat än i dess mest urvattnade bemärkelse, ungefär som svenska kyrkan, och de har kompromissat bort de flesta andra frågor för att få vara med i borgliga klubben.

Även Centern är en meningslöshet, vilket vissa av dem är medvetna om själva i och med förslaget att slå ihop (fp) och (c). Folkpartiet är helt klart den livskraftiga av de två, medan även Centern har övergett sina kärnväljare på landsbygden och låtit en nyliberal falang i Stockholm ta över. Levande landsbyggd har bytts mot fler skyskrapor, vilken symbolik!

Moderaterna får njuta av sin framgång medan den varar. De har varit så duktiga på att marknadsföra sig som det nya statsbärande partiet att de inte bara mosat oppositionen utan även sina allianspartners. De andra framstår helt enkelt inte som lika nödvändiga nu när moderaterna breddat sig. Det kommer ställa till problem för dem alla framöver.

Reinfeldt har också lyckas framstå som mest statsmannamässig när han hållit sig undan och låtit andra stå i strålkastarljuset. Ju mindre han syns ju bättre för honom till en viss gräns. Ett tydligt exempel på alternativet är den bedrövliga hanteringen av självmordsbombningen i Stockholm 11:e december där han först gömde sig i nästan ett dygn och sedan levererade ett av de vekaste avståndstaganden mot terror och aggression jag upplevt. Det påminde på sitt sätt om Chamberlains eftergiftspolitik, ett intryck som förstärkts av efterspelet till bombdåden.

Om det smäller igen, eller snarare när, kommer nog polletten trilla in hos en större del av befolkningen att vi har en statsminister som bryr sig mer om dem som spränger bomberna än dem som faller offer för dem. 

Den högljudde middagsgästen
Då återstår Sverigedemokraterna. De har stort sett öppet mål i de flesta frågor om de sköter sina kort rätt. Det finns vissa orostecken inom i partiet men på det hela taget kan de säkert nå över tio procent i nästa val. Den hets som bedrivs mot dem i stora delar av media och de andra partiernas mobbarattityd i riksdagen har mest gynnat dem. Om det finns något som kan fälla dem så är det de själva. Det är ett ganska bra utgångsläge.

Tillägg 1: Läs även Jan Millds intressanta bloggpost och Julia Ceasars söndagskrönika.

Tillägg 2: Ytterligare en mätning som bekräftade det rådande läget. Åkesson blir allt mer accepterad av den allmänna opinionen.

Tillägg 120121: När det begav sig skrev jag i den här bloggposten att vilken partiledare som helst för (s) skulle vara bättre än Mona Sahlin. Jag hade fel, väldigt fel.

Jag hade också fel om att moderaternas och Reinfeldt populäritet skulle avta. Varför det inte har skett är ett mysterium med tanke på vilken habil statsminister Reinfeldt är. Enda förklaringen är att de andra inom regeringen är ännu blekare exemplar om man undantar Anders Borg. Vänsteroppositionen ska vi inte ens tala om.

Om kommentarer 

SvD, E24, GP, Expressen, DN, SVT, HD, Dagen

lördag 15 januari 2011

Men shit asså!

Lady Gaga blir rik på folks dåliga smak och Goldie Hawn var sexoman för fyrtio år sedan. Björn Ranelid bla bla bla osv. Skvaller! Sex! Vikthets! Och är inte den här gamla hallicken död ännu?!

Nu när ni ändå är här, visste ni att en kvinna vid namn Asia Bibi i Pakistan dömts till döden för att ha hädat mot Islam. Det hade sin upprinnelse i att hon hämtat vatten åt några muslimer som vägrade dricka det då det var "orent" eftersom hon är kristen. I diskussionen som följde ska hon ha hädat profeten Muhammed. Det finns inga bevis för det men hon dömdes till döden ändå baserat på hörsägen.

För några dagar sedan demonstrerade 50 000 islamister till stöd för dödsdomen och när guvernören i pakistanska Punjab, Salman Tasir, ifrågasatte domen mot Asia mördades han av sin egen livvakt. Han sköts med 26 skott. Detta i samma land som håller på att bygga upp en ansenlig kärnvapenarsenal.

I Bangladesh har en liga avslöjats som stympade barn och tvingade dem att tigga. Tunisien brinner, Australien och Brasilien drunknar, USA är på väg mot statsbankrutt och den magnetiska Nordpolen är på väg till Sibirien.

Så vilken tur vi har som kan engagera oss i Oprahs viktökning, Ranelids sårade ego eller Britneys musikaliska gärning.

Njut av det medan det varar.

Hjälp! Se upp för varg... f'låt, golden retrivern!

Aftonbladet granskar Sverigedemokraternas ledning i flera artiklar. Om de försöker ropa på vargen så känns det mer som om det kom en golden retriver. Man har hittat en bild på William Petzäll i tonåren när han skämthailar, en bild på Björn Söder där det ser ut som han har en kanelbulle i munnen.

I övrigt framträder bilden av en ledning som är kritisk mot invandring och mångkultur, värdekonservativ och nationalistisk. Det känns inte som det skiljer sig särskilt mycket från vad som står i SD:s partiprogram. 

Man lyckas inte ens beslå dem med att fuskat med TV-licensen eller gått på porrklubb, vilket gör dem mer skötsamma än kretsen kring regeringen eller toppgarnityret i Socialdemokraterna.

Jag kan tänka mig att rödvinsvänster och prettoliberaler kommer jaga upp sig över artiklarna. De tenderar att ett ganska labilt känsloliv även på en bra dag och SD förstör deras dag. Man kommer ta det som intäkt för nazism, men de ser å andra sidan nazism i allt.

Jag försöker hitta en bra slutkläm rörande Aftonbladets granskning, men den kvardröjande känslan är ett "jaha?".

Min förra bloggpost om SD

Tillägg: Vill man få ett exempel på riktigt politrukjournalistik kan man läsa Gunnar Bergdahls krönika i Helsingborgs Dagblad. Aftonbladet är sansade i jämförelse. 

AB, AB, AB, SvD, SvD

Bullerbysverige 2011

I Sverige är vi snälla mot barn och djur. Så det så. Länge ansåg vi oss vara bäst i världen på det mesta, inklusive att berätta för andra länder hur de borde sköta saker och ting. I all välmening förstås. De var säkert tacksamma.

Problemet är att Bullerbysverige inte finns längre och inte har gjort det på ett bra tag. Ironiskt nog var det samma kader av makthavare som genom sin "progressivitet" ansåg sig vara dess garant som förstörde det.

Istället har vi fått ett samhälle som på många sätt kombinerar det sämsta ur det socialistiska arvet med det sämsta i den nya marknadsliberala tidsandan.

Där socialismen vill fatta alla beslut åt medborgarna så har marknadsliberalerna predikat att allt ska överlåtas till den enskilde. Då kommer människor fatta rationella och ansvarsfulla beslut och resten kommer den liberala gudomligheten "Den osynliga handen" att sköta om.

Nu rimmar det illa med den mänskliga naturen som är irrationell, egoistisk och styrd av drifter och begär. Lägg därtill att den allt för ofta är grym, hänsynslös och pervers så förklarar det bättre varför världen ser ut som den gör än de utopiska 1800-talsideologier som än idag dominerar det politiska tänkandet.

I dagens SvD rapporteras om att antalet privata förskolor som utreds för brister har mer än tredubblats på fem år. Bland annat rapporteras om förskolan Lilla Ny där ägarna gör stora vinster medan småttingarna far illa och inte ens får ordentliga portioner med mat. Omdömen man hittar på nätet om den förskolan är inte nådiga de heller.

Nu ska det tilläggas att undertecknad själv vet att det finns kommunal barnomsorg som inte är mycket bättre än grisfarmer, men man kan inte kvitta missförhållanden mot varandra. I synnerhet inte när det rör barn.

Att en sektor som omsätter så mycket pengar drar till sig lycksökare och hyenor är oundvikligt, men som vanligt är grundproblemet samhällets flathet när missförhållanden uppdagas. Att man gör fler inspektioner är lovvärt, men det ska inte behöva gå så många varv innan ett tillstånd dras in. I brådskande fall ska verksamheten kunna tas över och tvångsförvaltas.

När det gäller de mest utsatta som barn, äldre, handikappade och sjuka så ska samhället vara nitisk i sin övervakning av hur de sköts om och kompromisslöst när man uppdagar missförhållanden. Allt annat är oacceptabelt.

SvD: Föräldrar håller barnen hemma,
SvD: Fler förskolor hårdgranskas
SvD: "Bidragen rullar ut" 

2011-01-16 SvD Föräldrar vill stärka lagskydd för barnen

fredag 14 januari 2011

Rättsamhällets totala misslyckande

I SvD kan man läsa om den så kallade gryningspyromanen, Ulf Borgström, vars härjningar kostat samhället närmare en miljard. Om man bortser från vilket intressant exempel det är på asymmetrisk krigföring, något som jag får ta upp i en annan bloggpost, så vittnar det om rättssamhällets totala oförmåga att skydda sina medborgare och deras egendomar.

Vare sig det är lagarna eller myndigheternas tillämpning av dem som fallerat i det här fallet så vittnar det om ett allvarligt systemfel. Ett i förlängningen samhällshotande systemfel.

Vad som gör det än värre är att det här fallet inte är unikt. Det finns gott om exempel på hur individer, familjer eller andra grupper tillåtits terrorisera sin omgivning i åratal medan myndigheterna är oförmögna eller ovilliga att ta itu med dem. I slutänden handlar det om vår politiska adel som konsekvent bakbundit brottsbekämpande myndigheter och tyngt ner systemet med en rättighetsmani som ensidigt gynnar de kriminella på samhällets och offrens bekostnad.

Att det har präglat även myndighetsutövandet i absurdum ges det exempel på i artikeln:

"– När jag ser honom, känner jag bara en djup sorg. Detta är en människa i nöd, en utsatt människa som bor i ett skjul. Jag tycker samhället också har ett ansvar för ta hand om honom, säger Ewa-Gun Westford."

Det är inte hans försvarsadvokat som uttalar sig utan en av poliserna som ska sätta stopp för honom.

Men det är inte synd om Ulf Borgström. Han är en hänsynslös usling och förmodligen Sveriges värsta vandal i modern historia. Det är hans offer som förtjänar medlidande, inte vettvillingen som vill se världen brinna.

onsdag 12 januari 2011

Arrogans och självömkan

En muslim som bad vid en busshållplats i Norrköping och sedan klev på bussen med en stor ryggsäck orsakade en större polisinsats. Det visade sig vara falskt alarm, den här gången.

Sveriges muslimska råd är givetvis upprörda:

"Misstänksamheten mot muslimer har ökat, menar Sveriges muslimska råd som kritiserar polisen.
- Det här är mycket allvarligt och handlar om ren diskriminering. Folk har blivit rädda och misstänksamma, mycket har förändrats sedan Drottninggatan, säger Moustafa Kharraki, vice ordförande i Sveriges muslimska råd." SvD

Jag har tidigare skrivit om hur muslimerna gjort självömkan till en konstform och det här är ytterligare ett exempel på det. Man är oförmögen eller ointresserad av att se sin egen roll i vad som pågår. Inte heller lägger man skulden hos de militanta islamisterna som faktiskt utförde terrordådet i Stockholm. Istället är det samhället, i det här fallet polisen, som diskriminerar.

Den här attityden har i åratal uppmuntrats av horder av pk-zombier i media som förfasar sig över "islamofobi" och "rasism". Det inträffade kommer säkert tas som intäkt för att SD skapat ett hårdare samhälle eller något annat imbecillt.

Reaktionen från SMR är ett bra exempel på islamiseringen av samhället. De handlar bara om dem, deras rättigheter (eller vad de tycker är rättigheter) och att alla andra ska anpassa sig.

Det är en lika arrogant som farlig attityd och den visar tydligt hur militanta islamister kan vara verksamma i deras församlingar utan att de märker något*. Det skulle inte falla dem in att de kan göra något fel, så varför leta efter det?

*Förutsatt att man tror på den förklaringen. 

Tillägg: Det hann bara gå till nästa morgon så kom nya exempel hur etablissemanget uppmuntrar offerrollen hos muslimerna. SvD, GP, Dagen


DN, HD, GP, Dagen

Slaven på triumfvagnen

Den som har följt bloggen vet att undertecknad röstade på Sverigedemokraterna i valet. Anledningen är enkel, de är de enda som hade en realistisk möjlighet att utmana den lika inbilska som katastrofala konsensus som finns i etablissemanget rörande mångkultur, massinvandring, EU, genusfascism, kolonialkrig och allt vad de har för sig.

Jag är inte medlem i SD, jag har ingen inblick i partiet eller någon djupare kunskap om dess företrädare. Jag har röstat på budskapet.

Jag har hittills varit imponerad av hur man skött sig och hanterat ett sjukligt fientligt etablissemang. Ganska snart efter valet kom dock tecken som gör mig bekymrad. Uteslutningar, avhopp och inre fejder som media med stor skadeglädje rapporterar kring, bland annat i Värmland och Skåne.

I ett parti som till stor del bärs fram av eldsjälar och en stor dos ilska över saker och tings tillstånd blir det en högre koncentration än vanligt av original och excentriska personligheter. Ett visst mått av turbulens är då oundvikligt och kanske nödvändigt.

Det oroar mig inte. Inte heller artiklarna i DN om att SD centralt vill dränera de lokala avdelningarna för att få så stor kassa som möjligt inför valet 2014. Man diskutera hur strategiskt klokt det är när det lokala arbetet är så viktigt för partiets framtid, men jag har inte kunskaperna att avgöra vad som är rätt och fel där.

Att socialdemokraterna, politikens komodovaraner par excellence i decennier när det gäller att roffa åt sig allmänna medel, skriker i högan sky och kräver att reglerna ska ändras är närmast komiskt.

Det som oroar mig är det lättsinne företrädare för SD själva gett uttryck för i intervjuer (bl a i P1) när löner och förmåner kommer på tal. Likaså är de inre slitningar som kommit dagen på olika SD-bloggar (här, här och här) oroväckande.

Det är nog ingen av SD:s väljare som missunnar dem en skälig lön för det jobb de gör, även om den generella lönenivån i riksdagen kan diskuteras. Men om man ska koncentrera makt till toppen och krama citronen till sista droppen nu när man har chansen så rimmar det illa med den anti-etablissemangsretorik man tidigare gett uttryck för.

Man tycker man är värd pengarna. Jag vill allra underdånigast påpeka att det avgör inte ni.

När romerska generaler återvände efter ett segerrikt fälttåg fick de åka på triumfvagn genom Rom och ta emot folkets hyllningar. Enligt samma sägen stod då en slav bakom generalen i vagnen och viskade med jämna mellanrum:

Memento te mortalem esse.

Kom ihåg att du är dödlig.

Få inga idéer. Bli inte för hemmastadda vid köttgrytorna, vänj er inte vid makt och privilegier. Ni är där för att ni har ett viktigt uppdrag att utföra, inte för att äta er mätta och ordna välavlönade jobb åt flickvänner och kompisar. Ni kommer inte komma undan med samma fasoner som de andra, vi valde er för att ni INTE är som dem.

Inget annat parti har så höga förväntningar på sig som Sverigedemokraterna. Inget annat parti har väljare som så intensivt avskyr maktmissbruk, mygel och etablissemangsfasoner. Inget annat parti har väljare som så lätt drar öronen åt sig.

Det kan gå betydligt lättare att åka ur riksdagen än det var att ta sig in i den. Det skulle vara en katastrof för Sverige och dess framtid. Förvalta vårt förtroende väl.

Vem är då jag som skriver detta? Jag är obetydlig. Jag är ointressant. Jag är ingen.

Jag är en slav. 


Om SD i media:

Euron: en bra idé!

Allt medan den ekonomiska krisen i Västvärlden fortsätter och då i synnerhet i Eurozonen så kan det vara kul att dra sig till minnes vad euroanhängarna har sagt de senaste åren. Några axplock:

Anna-Stina Nordmark Nilsson: Dags att tala klarspråk om Euron, 2009-01-30 

"I januari fyllde euron 10 mycket framgångsrika år. 

På det stora planet kan vi notera att det sextonde landet, Slovakien, införde euron den 1 januari. Den används nu av 329 miljoner invånare i Europa på världens största marknad.

Euron har också blivit en finansiell succé. Den har blivit världens näst största reservvaluta och konkurrerar med dollarn som den viktigaste handelsvalutan.

I det lilla kan vi konstatera att samtidigt som Slovakien införde euron, så gjorde även Höganäs det. Höganäs kommun har utropat sig till officiellt eurocity, där euron nu är parallellvaluta till kronan. Även i andra ändan av vårt land, i Haparanda, är euron ett etablerat betalningsmedel. I allt större omfattning konkurrerar euron ut kronan som betalningsmedel."

Ja du Anna-Stina, vad ska man säga? Att allt går att sälja med mördande reklam?

Anna Kinberg Batra: Dags att lyfta på locket om Euron, 2009-12-02: 

"Och skulle euron klara en större kris? I dag ser vi att dessa frågetecken har rätats ut. Euron har 16 medlemsländer, ekonomierna rör sig mer i takt med varandra än med andra i världen och krisen har befäst eurons ställning som stabil världsvaluta."

Och medan Anna "stockholmare-är-smartare-än-lantisar" Kinberg Batra undrar vart bumerangen tog vägen så tar vi andra betäckning...

Carl B Hamilton: Stärkta argument för Euron,  2010-06-02 

"Krisen visar hur misskött ekonomisk politik i ett EU-land får återverkningar i övriga länder. Det gäller även Sverige, trots att vi inte har euron som valuta. Därför ligger det i Sveriges intresse att fullt ut delta i alla ansträngningar som nu görs för att få ordning på Europas ekonomier."

Vi har inte ställt till eländet men vi ska vara med och betala det. Jag sparade dock det bästa till sist.

Lars Calmfors, Därför bör Sverige gå med i eurosamarbetet, 2010-01-15 

"Det mesta av diskussionen har hittills förts från ett strikt svenskt nyttoperspektiv. Men det är inte den givna utgångspunkten. Man kan också diskutera utifrån ett mer allmäneuropeiskt perspektiv. 

Med ett sådant perspektiv är det berättigat att ställa frågan om det verkligen är önskvärt att Sverige, när alla drabbas av ekonomisk kris, ska vinna fördelar på andras bekostnad genom en svag valuta."

Professor Calmfors lyckas göra något som annars kännetecknar vänstern, han drar upp det masochistiska solidaritetsargumentet.

Vänstern brukar reservera skattepengarna för blodbesudlade diktaturer i tredje världen, medan Calmfors istället vill att vi skickar pengarna till Bryssel för vidare slussning till bankrutta manãnaekonomier i Sydeuropa. På så vis behöver de inte lära av sina misstag, än mindre ta ansvar för dem.

Borgerligheten brukar annars brösta sig med nyttotänkande och marknadsekonomiska principer men med Euron har det närmast blivit ett pseudoreligiöst knas. Det får kosta hur mycket som helst till ingen nytta (eller rent av skada), men det ska drivas igenom ändå. Det känns igen från vissa andra frågor, men där fick vi aldrig chansen att folkomrösta.

SvD, E24, SvD, DN, GP, Allehanda, Norra Skåne
SvD, SvD, DN,

tisdag 11 januari 2011

Vems kvast?

Via Politiskt inkorrekt hittade jag Britta Svenssons krönika om militant islamism. Politiskt korrekt tar itu med hennes alster på ett föredömligt sätt som inte lämnar mycket annat önska. Rörande Britta Svensson kan jag bara komma på tre saker att tillägga.

Batikhäxa.

Batikhäxa.

Batikhäxa.

måndag 10 januari 2011

En igengrodd ankdamm

Änglagård 3 ligger etta på biotoppen. Hur obegripligt det än är för undertecknad att någon ens ville se den första filmen och än mindre den tredje så ger det viss information om vår samtid. 

Det visar var den intellektuella och kulturella ribban ligger hos en stor del av befolkningen. Det förklarar dokusåpornas framgång, varför vissa tar DN-kultur och Aftonbladets kultursida (!) på allvar och hur socialdemokratin i ett halvsekel kunde gå till val på mantrat "vård, skola, omsorg" utan att någonsin leverera på löftet och ändå vinna. Åtminstone halva befolkningen är obotliga dumskallar.

Men det som är en deprimerande insikt för oss andra och i förlängningen ett argument mot den allmänna rösträtten är lyckligtvis en kassako för Collin Nutley och Helena Bergström. Man får väl glädja sig åt det lilla?

När man ändå botaniserar i vårt kulturlandskap så kommer den uppseglade fejden mellan Ranelid och Englund naturligt upp. Inte för att den är intressant eller relevant för någon annan än de två utan för komiken. Säga vad man vill om Ranelid, men hans storhetsvansinne är i alla fall underhållande:

"– Han är avundsam. En liten själ. Han kommer aldrig få vara med om det jag är med om, att vara känd över hela Sverige. Att skriva autografer i Ikea-kön och på bensinmackar. Ungdomar skriver brev till mig och hälsar på mig på gator och torg. Det är ingen som vet hur Peter Englund ser ut. Är det inte bättre att vara känd än att sitta och gömma sig i Svenska Akademien? 

[...]

– Jag ska ägna mycket tid av mitt liv åt att se till att han får äta upp det här, säger Ranelid till Aftonbladet."

I de flesta andra länder skulle det vara byfånevarning på ett sådant uttalande, men här han man nog komma undan med det just för att Kultursverige är en sådan ankdamm. Han är så färgstark att det lyser upp resten av dilettanterna.

Tillägg: Vid en andra genomläsning så förfaller bloggposten ovan väl frän i anslaget, men den får stå kvar som den är.

söndag 9 januari 2011

Det är illa nog att tillhöra andra sorteringen

Enligt en irakisk general var Stockholm andrahandsmål för Taimour Abdulwahab al-Abdalay. I första hand skulle han försöka attackera mål i USA, om det inte gick så var mål i Europa aktuella. TA och en egyptier fick i slutänden uppdraget att slå till i Västeuropa.

Om man antar att de här uppgifterna stämmer så bekräftar det att han hade åtminstone en medhjälpare. Det är knappast en överraskning då det är någon som hostar till i bakgrunden på hans avskedsinspelning, men trots det framhärdar en del med teorin om "ensam & självmordsbenägen".

Det visar också att appeasement, feghet och isolationism inte fungerar, om nu någon trodde det. Tvärtom är vi ett lätt byte medan länder som USA och Storbritannien blir allt svårare att komma åt.

Även om vi är andrahandsvalet så innebär det att vi kommer väljas allt oftare till dess vi väljer att höja garden och konfronterar hotet för vad det är. Med nuvarande ledargarnityr ska vi nog ställa in oss på fler terrordåd istället.

Förra bloggposten i ämnet: Brinner stubinen fortfarande?

SvD, Dagbladet,

Youtube ger inblick i galningens tankevärld

Terrordådet i Tuscon Tucson i Arizona där sex människor mördades och tolv skadades när en man öppnade eld under ett politiskt möte väcker frågor om vad som ligger bakom.

Mördaren, Jared Lee Loughner, som övermannades av två åskådare verkar i skrivande stund inte ha koppling till någon känd terrororganisation. Ska man döma efter hans klipp på Youtube så verkar vara han vara psykiskt sjuk.

Hans klipp på Youtube vittnar om förvrängd verklighetsuppfattning, konspirationsnoja, rent nonsens som tydligen har stor betydelse för honom, upprepningar av samma budskap och anklagelser om att myndigheterna hjärntvättar människor genom att kontrollera grammatiken.

Han verkar också anse sig till höra en utvald eller i alla fall viktig minoritet med förmåga att drömma på ett sätt andra saknar. Jag ger mig inte på någon specifik diagnos, foliehatttokig får räcka, förmodligen förstärkt av drogmissbruk.

Lägg till agg mot myndigheter och religion och det ter sig logiskt att en politiker kan bli måltavla för honom. I ett av Youtubeklippen får man intrycket av att han blivit nekad inträde på en utbildning eller utkastad från den. Han ska även ha sökt sig in i armén utan framgång. Loughner verkar anse sig unik men blivit ratad och därför utsatt för en oförrätt. Det skulle inte vara första gången sådant utlöser psykotiskt våld hos en redan labil människa.

Det återstår att se om han agerade ensam eller om det fanns andra som använde hans galenskap för egna syften.

Tillägg: Enligt Expressen läste han gärna Mein Kampf, Det kommunistiska manifestet och rökte mycket hasch.

Några skärmdumpar:






DN, DN, SvD, SvD, GP, GP,
DN, SvD